I morgon kommer Tomas Ekberg, som är överläkare och huvudansvaret för mig. Kommer ställa några frågor till honom. Han inger för mig stort kunnighet och sprider förtroende. Giller honom verkligen.
Sen kom vi till lunch. En kyckling med bacon i sås. Småskuret, lätttuggat och dämpat i smaken, men ändå OK. Förutom alla sönderkokta grönsaker. Hu att förstöra dessa i kok.
Efter lunchen fick jag ett samtal med narkosläkaren. Det gäller ju att hålla mig lagom sövd under ganska lång tid. Men jag är förberedd. Ett EKG och sen bar det hemåt. Härligt. Stanna de en stund nere vid vattnet på vägen hem och lät solen skina på mig. Höll på att somna i den härliga höstvärmen.
Väl på hemmaplan fick ICA ett kort besök. Handlade på mig lite gott för Gunilla och mig. Jo, det blev en 4-rätters på en måndag. Avokado men några räkor och skagenröra, innegrillad fin rostas ( kanon!), knäcke med krämig grönmögelost och till sist en liten glasskula med bär och mörk choklad. Kanongott. Det känns så tryggt och härligt att få känna Gunillas varma stöd, så jag ville bara bjuda igen, lite. Fast det vi var tillsammans att fixa till det. Sallad, ost och glass måste Gunilla fixa så att det blir lagom mycket. DVS mer sallad, mindre med ost och glass.
I morgon åker vi tillsammans till Akademiska. Jag vill gärna att hon är med och lyssnar på Tomas Ekberg och får ställs sina frågor. Det är bra att vi har samma information. Sen gör vi nog ett litet oväntat besök. Men jag stannar kvar i Uppsala.
Fick en bild för några dagar sen av en kär brorsdotter. Gillar den verkligen.
Come on, I´m ready!
Vi höres av i morgon!
Keep Smiling - keep fighting
// Tomas
1 kommentar:
Hej Tomas!
Jag skrev det som följer i söndags kväll med tanken att posta det då. Iphone och blogger var inte kompatibla just då och blogger lät mig inte göra inlägg - så jag lät det bero. Till nu, när jag vaknat strax före fyra på natten och inser att jag omöjligt kan somna om! Och där är du i mitt huvud igen, så nu har jag slagit igång datorn och tänker att det nog är meningen att jag ska skicka följande till dig, som också börjar med ett:
"Hej Tomas!
Jag tycker väldigt mycket om hur du skriver - och din humor! Och du är tydlig, så frågorna blir inte så många. De frågor som blir kvar känns obetydliga i sammanhanget.
Jag tillhör ju den skara som 'bara' vill att du ska ta väl hand om dig... vilket kanske är fånigt, ett stort c-ord och vips skriver jag saker som kan kännas triviala på facebook. Vi som inte brukar höras av annars (om det inte är frågor runt webmailen förstås :-).
MEN. Nu är det så här att du surrar i mitt huvud, du poppar upp som ett envist popcorn stup i kvarten. Så jag inväntar inte mer info från det-där-hållet som våra familjer vanligtvis håller kontakten via*, utan skriver direkt till dig, lite peppad av att du uttryckt önskan att få frågor istället för att vi ska undra. Med andra ord tänker jag trots allt fråga de där frågorna som inte känns så viktiga i sammanhanget. De lyder ändå så här:
Din operation känns helt obegriplig. När T berättade hörde jag mig själv uttrycka massa funderingar och förutom det tekniska runt den har en fråga hängt kvar: hur ska du inta näring den närmaste tiden efter? Eller lång tid efter? Visst man kommer en bit med dropp, MEN.. sedan då? Mat genom sugrör?
Jag förstår att man kanske inte kan säga något om hur länge för jag gissar på att det beror på läkningen som kanske också beror på strålningen (?) men säger de något om tiden, läkarna?
Och så var det det här med benet. Inget maraton, okej (rackarns..). Och att man klarar sig utan ett ben (eller två), det vet vi ju. Men det låter som om de vill snickra ihop dig så likt originalet som möjligt (vilket jag är glad för, även om det hade varit intressant att se dig som en James Dean look a like) - så - fast det känns så oviktigt: klarar man sig helt utan det där lilla benet? Eller sätter de dit något av titan där också? Käkbenet är ju inte litet så de kan ju inte låna 'bara lite'?
Så. Det var allt för nu. Och nu ska jag inte skriva något mer trams, för du vet redan hur väl alla vill dig. Att du poppar i mitt huvud är det jag som får stå ut med... Men jag vill att du ska veta att du gör det, poppar hos mig!
Så. Nästa gång är det e. Op!
Kram/ Maria gamla grannen Hansson
* inget fel på det vanliga sättet, bara dags att ta det direkt med dig"
Och nu ska jag skicka det ovan till dig. Undrar om du inte heller kan sova? Hm. Mina, och jag vågar utlova våra, tankar är hos dig och de dina.
Skicka en kommentar